det skulle vara underbart
Mitt absoluta drömscenario.
"Solen skiner, simone nattstjärna har stått hela dagen och väntat på att tokio hotels signering ska börja, och helt plötsligt ser hon en stor keps med tunga dreadlocks under och ett leende endast passande på en gud, med en piercing snett under läppen. En tår blänker i ögonvrån, han är ju trots allt den hon suktat efter i alla dessa år. Herr kaulitz blir såklart till sig över denna vackra flicka och ger henne ett snett leende. Efter att ha fått sin nya skiva signerad vänder hon sig om och tittar en sista gång på Tom, och han kollar upp i hennes stora grönblåa ögon. Då deras blickar möts känner Simone att det här är ett ögonblick för stort för att glömmas bort. Hon väljer att vänta vid den gömda utgången där hon ser att en stor turnebuss med Tokio hotels vackra ansikten är målade på, och hon står där ett bra tag. Väntandes och nervös kommer hon på att hon köat i flera timmar och att sminket inte riktigt är som det ska. Hon öppnar väskan för att ta upp sitt puder, och när hon står och rotar i väskan märker hon att någon står och iaktar henne. Hon tittar upp och ser rätt in i Toms djupa guldbruna ögon. Det var vad man skulle kalla ett riktigt speciellt ögonblick, en av de där få stunderna man aldrig skulle glömma bort och hylla under hela sitt liv. Simones hjärta dunkar så hårt som aldrig förr när Tom böjer sig fram över henne. Snart ska hon få röra vid de där underbara läpparna, hon ska bli kysst av den kille som hon har beundrat så länge. Den pojke hon drömmer om på nätterna och som hon skulle offra så mycket för. Tom tar ett mjukt tag om hennes lång bruna hår och ler. Han kommer så pass nära att hon kan känna hans varma andedräkt mot kinden. Han formar läpparna för en kyss, den kyss som kommer få en flickas alla drömmar att gå i uppfyllelse, och ska precis nudda hennes röda hjärtformade läppar då han utbrister: Jag kan inte göra det här, du är alldeles för lik Bill."
O herregud vad jag skulle önska att detta hände. Jag säger då det.
Kom tillbaka för en timme sen, jag och Simone åkte till Högalidsgatan i Hornstull och gick sedan därifrån tillbaka hit till Tekniska Högskolan. Vi är så duktiga :)
Puss
"Solen skiner, simone nattstjärna har stått hela dagen och väntat på att tokio hotels signering ska börja, och helt plötsligt ser hon en stor keps med tunga dreadlocks under och ett leende endast passande på en gud, med en piercing snett under läppen. En tår blänker i ögonvrån, han är ju trots allt den hon suktat efter i alla dessa år. Herr kaulitz blir såklart till sig över denna vackra flicka och ger henne ett snett leende. Efter att ha fått sin nya skiva signerad vänder hon sig om och tittar en sista gång på Tom, och han kollar upp i hennes stora grönblåa ögon. Då deras blickar möts känner Simone att det här är ett ögonblick för stort för att glömmas bort. Hon väljer att vänta vid den gömda utgången där hon ser att en stor turnebuss med Tokio hotels vackra ansikten är målade på, och hon står där ett bra tag. Väntandes och nervös kommer hon på att hon köat i flera timmar och att sminket inte riktigt är som det ska. Hon öppnar väskan för att ta upp sitt puder, och när hon står och rotar i väskan märker hon att någon står och iaktar henne. Hon tittar upp och ser rätt in i Toms djupa guldbruna ögon. Det var vad man skulle kalla ett riktigt speciellt ögonblick, en av de där få stunderna man aldrig skulle glömma bort och hylla under hela sitt liv. Simones hjärta dunkar så hårt som aldrig förr när Tom böjer sig fram över henne. Snart ska hon få röra vid de där underbara läpparna, hon ska bli kysst av den kille som hon har beundrat så länge. Den pojke hon drömmer om på nätterna och som hon skulle offra så mycket för. Tom tar ett mjukt tag om hennes lång bruna hår och ler. Han kommer så pass nära att hon kan känna hans varma andedräkt mot kinden. Han formar läpparna för en kyss, den kyss som kommer få en flickas alla drömmar att gå i uppfyllelse, och ska precis nudda hennes röda hjärtformade läppar då han utbrister: Jag kan inte göra det här, du är alldeles för lik Bill."
O herregud vad jag skulle önska att detta hände. Jag säger då det.
Kom tillbaka för en timme sen, jag och Simone åkte till Högalidsgatan i Hornstull och gick sedan därifrån tillbaka hit till Tekniska Högskolan. Vi är så duktiga :)
Puss
Kommentarer
Postat av: Anonym
anna jag säger bara en sak, den dan då han dissar mej för att jag är för lik Bill och du skrattar som aldrig förr må vara sorglig. Men jag säger då det, att den dan då vindarna vänder och han nobbar dej för att du är för lik georg- DET FINNS INTE ORD!!!
älskar dej ändå georg junior:D
Trackback
